Klassinformation

Visning och exteriörbedömning

Med exteriör menas hästens utseende. Men exteriörbedömning är långt ifrån någon skönhetstävling, det handlar om att hästen ska vara hållbar och lämplig för det den ska användas till. På kvalitetsbedömningen belönas de hästar som är av en sådan typ som vi vill se i sport och avel. Hästen ska också uppfylla de rasvisa bestämmelserna, dvs när vi ser hästen ska det exempelvis inte vara något tvivel om att ”det där, det är en Morgan”. 

Allra först tittar exteriördomaren på hästen när den står stilla. Hästen ställs upp så att alla fyra benen är jämnt belastade, den får exempelvis inte vila på en fot. Den som visar hästen står framför den, vänd mot hästen, men bör vara beredd på att ta ett steg åt sidan när domaren ska titta på hästen framifrån.

När rörelserna ska bedömas ska hästen skrittas rakt fram, vändas och sedan skrittas tillbaka. När domaren säger till visas den i trav på samma sätt. Visaren ska gå på vänster sida om hästen och vända den åt höger, det vill säga ut/bort från sig själv.

Fem olika bedömningsgrupper betygsätts vid visning:

1) Typ, 2) Huvud, hals, bål och kors, 3) Extremiteter (ben, benställning), 4) Skritt och 5) Trav.

Löshoppning

Löshoppningen sker över tre hinder, som hästen hoppar lös på en avspärrad löshoppningsbana. Trehinderssystemet består av ett huvudhinder av oxertyp och två hjälphinder. Hindrena placeras med ett galoppsprång mellan varje. Även en eller två markbommar kan läggas ut för att hjälpa hästen att komma in rätt på hindrena.

Domaren betygsätter hästens teknik och förmåga (betyg 1) samt temperament och allmänt intryck (betyg 2). En häst med bra teknik drar upp frambenen högt, sänker huvudet och höjer ryggen i själva språnget, så att det blir en fin ”kurva” i hoppningen.

Bakbenen ska gå uppåt och bakåt – hästen får inte dra in bakbenen framåt, in under magen. Hästen ska hoppa med båda frambenen i samma höjd. Gör den inte det tyder det på att den har en lite för långsam teknik, och inte hinner komma upp.

Det man helst inte vill se, förutom att hästen drar in bakbenen under magen eller hänger med ena frambenet, är ett högt och spänt huvud och en sänkt rygg. Ett jämnt flyt genom luften eftersträvas.

En mycket viktig del är hur hästen är i sitt temperament – dvs attityden till och hur den tänker själv i hoppningen. Ett gott ”huvud” kan kompensera för tekniska brister.

Hoppning

Deltagarna rider en bana som, beroende på svårighetsgrad, är byggd med ett antal hinder med en viss höjd. Det finns två huvudtyper av hinder. Den ena är rättuppstående hinder vilka är enkla, det vill säga utgörs av enbart ett par hinderstöd. Exempel är enkla plank, bommar eller murar. Längdhinder utgörs av två eller fler par hinderstöd och har varierande längd mellan sig beroende på svårighetsgrad. De flesta kan dessutom enbart hoppas från ett håll såsom oxer, vattengrav och trippelbarr.

Banhoppning innefattar ofta en grundomgång där det gäller att ta sig runt banan felfritt inom en angiven maxtid och en omhoppningsomgång där det gäller att hoppa felfritt så snabbt som möjligt. Omhoppning sker endast om det blivit mer än en felfri i grundomgången. Det finns även en nybörjarklass, så kallad clear round, med extra låga hinder utan omhoppning där alla som tar sig runt felfritt får en rosett.

Hunter Pleasure

Alla deltagarna rider samtidigt i skritt, trav och galopp enligt domarens anvisningar. Ryttaren får rida lätt under traven. Det är tillåtet att, med bibehållen hastighet, rida förbi framförvarande ekipage på insidan, men inte att vända över ridbanan eller lägga volt. Till sist ställer ekipagen upp på medellinjen, varvid domaren kan begära att få se ekipagen rygga.

I bedömningen betygssätts framträdande, uppförande och sundhet till 60% och rastyp och exteriör till 40%. Hunter Pleasurehästen ska vara vänlig och kunna ridas med lätt kontakt med bettet. Den ska ha bra rastyp och exteriör, och gå med en lägre, avspänd huvudhållning än i vanlig dressyr. Den ska ha vägvinnande gångarter som är bekväma för häst och ryttare under en längre tid. Hästen får röra sig med nosen något framför men inte bakom lodplanet, och ska ge ett vägvinnande intryck. Den ska uppföra sig väl och visa tydlig arbetsglädje, och vara ett nöje (a pleasure) att rida.

Trail 

Trail är en av de stora tävlingsgrenarna inom westernridningen och kan ridas av alla. Man kan börja att träna och tävla trail redan som nybörjare, men också den som är elitryttare kan ha glädje och nytta av att träna trail med sin äldre häst, även om man inte tänker tävla. Trailträning är ett omväxlande och roligt arbete för både häst och ryttare. En av de bästa sakerna med trail är att ridgrenen passar alla typer av hästar och har man tävlingsambitioner kan man nå långt oavsett vilken hästras man rider på. Att alla kan rida trail och att man kan rida vilken typ av häst som helst är några av orsakerna till grenens popularitet. Men också att svårighetsgraden ökar med ekipagets vana och att man har en nästan oändlig variationsfrihet i träningen spelar in.

Trail som tävlingsgren kommer från westernridningens grund, rancharbetet. Man tränar en häst som ska kunna ta sig fram över broar, genom grindar och varierande terräng i olika gångarter. En bra trailträning ger efter en viss tid lugna hästar och förhoppningsvis även lugna ryttare. Det är med andra ord en ridgren som utgör en god grund för all övrig ridning.

Minst sex hinder ingår, däribland en grind, bommar (skritt, trav eller galopp) och ett ryggningshinder. Därutöver kan ingå t.ex, serpentinhinder (skritt eller trav), flytta föremål, träbro (skritt), ta på och av regnrock, lägga föremål i brevlåda, side pass längs en bom eller vändning i fyrkant. Hinder som kräver avsittning ingår ej. Eventuell presenning ska ligga på marken och får ej lyftas under något moment. Hästens förmåga att ta sig över och igenom olika hinder bedöms, med tonvikten på uppträdande, svar på ryttarens hjälper och samarbetsvilja. Hästen ska passera hindren i kontrollerad form och hastighet, se sig för, vara uppmärksam och visa förtroende för ryttaren.

Trail in hand

Trail-in-hand-klassen (handhavare leder hästen från marken, ”in hand”) genomförs på samma bana och grunder som Trail-klassen, dock kan vissa hinder utgå eller tillkomma enligt banbyggarens instruktioner. Skritt och trav ingår mellan hindren. Minst fem hinder ingår, däribland en grind, bommar (skritt eller trav) och enkla ryggningshinder. Därutöver kan t.ex. serpentinhinder (skritt eller trav), flytta föremål, träbro (skritt), ta på och av regnrock, ta ur och lägga föremål i brevlåda, side pass längs en bom eller vändning i fyrkant ingå. Eventuell presenning ska ligga på marken och får ej lyftas under något moment.

Hästens förmåga att ta sig över och igenom olika hinder bedöms, med tonvikten på uppträdande, svar på handhavarens  kommandon och samarbetsvilja. Hästen ska passera hindren i kontrollerad form och hastighet, se sig för, vara uppmärksam och visa förtroende för handhavaren. 

Precisionskörning

Precisionskörningen körs enligt bedömning A:0 och innebär att du kör på tid redan från början. Som en omkörning fast hela banan. Det ekipage som har lägst antal fel och kortast tid vinner. Ett tillägg för Morganriks är att alla får köra samma bana två gånger och de sammanlagda straffen och tiden räknas för placering. Den andra omgången påbörjas efter ny startsignal.

Kusk och medhjälpare (groom) ska finnas på vagnen. Undantag får göras om vagnen är ensitsig. I så fall ska en medhjälpare finnas i direkt anslutning till tävlingsbanan. Kusk och medhjälpare får samtala med varandra under körningen.

Alla hinder måste köras i nummerordning.

Carriage Driving

I alla gångarter skall hästen vara avspänd men med framåtbjudning utan att rusa. På rakt spår skall hästen röra sig energiskt på en rät linje utan att böja på huvud, nacke eller rygg. På cirkel eller i hörnen skall hästens nacke och rygg böjas jämnt från nacken till svansen så att det bildar en båge i likhet med det spår den går på. Bakhovarna skall följa framhovarna utan att bilda dubbla spår genom att falla inåt i svängen. Nosen skall hållas i lodplanet eller något framför med nacken som högsta punkt. I den mer samlade traven skall nacken vara högre och mer böjd, rörelserna skall vara högre, steglängden kortare och bakdelen något sänkt.

Alla ekipage kör samtidigt enligt domares anvisning i skritt, samlad trav (”slowtrot”), arbetstrav, ökad trav, halt och ryggning. Till sist ställer ekipagen upp på medellinjen, varvid medhjälparen ställer sig två steg framför hästen. Domaren begär därefter att få se ekipagen rygga individuellt. I halten skall hästen vara uppmärksam och stå still på rakt spår med vikten jämnt fördelad över alla fyra benen.

I bedömningen betygssätts framträdande, hästens kvalitet och uppförandetill 70% och vagnens/seldonens lämplighet till 30%. Carriage-körhästen ska vara vänlig och kunna köras med lätt kontakt med bettet. Den ska ha bra morgan-typ och exteriör. Huvudhållningen ska vara relativt hög med halsen välvd, nacken som högsta punkt och huvudet i eller något framför lodplanet. Rörelserna ska vara fria och avslappnade. Den ska ha vägvinnande gångarter som är bekväma under en längre tid. Den ska uppföra sig väl och visa tydlig arbetsglädje. Hästen får röra sig med nosen något framför men inte bakom lodplanet, och ska ge vägvinnande intryck.

Dressyr


Det huvudsakliga syftet med dressyr är att göra hästen användbar och angenäm att rida samt att främja samspelet mellan ryttare och häst. Den nuvarande ridsportens dressyrridning är en klassisk ridning som har sin grund i militärens krav på praktisk ridning från 1800-talet fram till militärens ”avhästning” under mitten av 1900-talet.

Domarna tittar på hästens framåtbjudning och lydnad, spänst, schvung och elasticitet i rörelserna och ryttarens inverkan, och sätter sedan poäng mellan 0 och 10. Vissa moment har koefficient vilket innebär att den givna poängen räknas upp. Om du rider fel väg blir det poängavdrag, vid tredje felridningen blir ekipaget uteslutet.

På framridningen har hästarna oftast någon form av skydd men inne på dressyrbanan är det inte tillåtet med lindor eller benskydd. Det är heller inte tillåtet att ha spö inne på banan. Vilken klädsel som används beror på vilken klass som rids. I de lägre klasserna bär ryttaren ridjacka eller klubbjacka (lokal klass)  medan de i högre klasser oftast rider i frack. 

Hjälm är obligatoriskt i de lägre klasserna. Från och med medelsvår A-nivå får vuxna ryttare använda hatt istället för hjälm. På senare år har fler och fler ryttare valt att ha hjälm även i Grand Prix-klasser.

Tömkörning

Att jobba hästen från marken med hjälp av till exempel tömkörning är ett bra sätt att variera träningen. Tömkörningen kan lösa en del ridproblem i och med att man ser hur hästen rör sig och hur den reagerar i stället för att man som ryttare bara kan förlita sig på känslan.

En av fördelarna med tömkörning är att man kan arbeta hästen och trycka på lite mer i och med att den arbetar utan belastning från ryttaren. Därmed orkar den lite mer och lite längre. Är man duktig fungerar det till exempel utmärkt att lära in piaff och passage på töm.

Den utrustning som behövs är: Vanligt träns eller kapson, tömkörningsgjord, helst en rejäl gjord i läder med riktig däckel och flera ringar så att det går att variera inspänningen, tömmar i läder (helst) och cirka 7 meter långa samt pisk.

Säkerhetsavståndet ligger på 2,5-3 meter och det bör man hålla, men det är ingen poäng med att ha längre avstånd. Halvhalterna går t ex inte igenom lika lätt om du går för långt bakom.

Bedömningen liknar den i vanlig dressyr med siffrorna 1-10. ​​

Långa tyglar

Arbete på långa tyglar kan beskrivas som ridning från marken, med hästen närmare kusken än vid exempelvis tömkörning. Man behöver ha taktkänsla och koordination, dels för att gå i takt med hästens rörelser, dels för att få harmoni. Alla rörelser som utförs i ridningen kan även utföras från marken.

Skillnaden mellan tömkörning och arbete med långa tyglar är att kusken vid tömkörning går längre ifrån hästen och har en däckelgjord, där tömmarna löper genom ringar. Genom att gå på längre avstånd kan man arbeta med hästen i ett högre tempo och på större volter, på raka spår och i växlingar mellan dessa, utan att själv behöva springa med.

När man arbetar med långa tyglar går man nära hästen, du har en närmare kontakt med hästens kropp. Du går även när hästen travar eller galopperar, så det kräver mer samling. Hästen har ingen gjord och tyglarna är betydligt kortare än tömmar. Bedömningen liknar den i vanlig dressyr med siffrorna 1-10. ​​

Working Equitation

WE uppmuntrar till både god ridning och lyhörda samt uppmärksamma hästar, samtidigt som den är ett fantastiskt sätt att få hästar och ryttare motiverade och entusiasmerade. Förtroende och samspel mellan ryttare och häst, noggranna vägar, precision, men ändå lite fart och fläkt. Inom working equitation ingår momenten dressyr, teknik och speed.

Under Riks 2018 genomförs för första gången en WE-klass, där vi har valt teknikmomentet. I tekniken rids vägar på en bana. De vanligast förekommande svårigheterna är att rida vägar mellan tunnor, skritta över bro, slalom mellan stolpar, hoppa över halmbalar, rida i rondell, samt öppna och stänga grind. Svårigheterna kan även utgöra att ringa i en klocka i slutet av korridor, rygga i ett ”L” eller i en ”8” mellan tunnor, sidvärtsrörelse över en bom, plocka upp och ställa ned en lans i en tunna och ta en ring med en lans. Bedömningen liknar den i vanlig dressyr med siffrorna 1-10. ​​

Western Pleasure

I Pleasure visar alla tävlande upp sig samtidigt på arenan. Man visar upp sin häst, hur den är att rida och hur lydig och smidig den är. Hästarna ska visas enligt domarens anvisningar i skritt, jog och lope i båda varven, ökade gångarter kan begäras av domaren. Ökad jog och lope ska ridas under nedsittning. Hästarna ska också rygga villigt och kunna stå stilla.

Vändning ska göras inåt (från spåret) och byte av varv får begäras i skritt och jog. Det är tillåtet att rida förbi framförvarande ekipage förutsatt att gångart och tempo bibehålls, men inte att rida tvärs över banan eller att lägga en volt.

Prestation, skick och exteriör bedöms. Minst 20% av bedömningen baseras på skick och exteriör. Hästen ska bära huvud och hals i en avslappnad, naturlig hållning i nivå med eller något över manken. Om hästen går med öronen lägre än manken i mer än fem steg i sträck, diskvalificeras ekipaget. Hästen får inte gå med nosen bakom lodplanet. Den ska visas på förhållandevis lösa tyglar men ändå med kontakt och kontroll, svara lätt på hjälper, göra mjuka övergångar och vara ett nöje (a pleasure) att rida.

Western Riding

Western Riding är en gren där kvaliteten på hästens gångarter, galoppombyten, lydnad, uppförande och temperament bedöms. Hästen ska ridas i normalt tempo, vara känslig, lydig och ha taktmässiga, lätta och fria rörelser. Hästen ska bära huvud och ha en avslappnad, naturlig hållning i nivå med eller något över manken. Hästen får inte gå bakom lodplanet. 

Ekipaget bedöms med betoning på mjukhet, taktmässighet (genomförande av mönstret med bibehållen takt och rytm) och hästens förmåga att byta galopp, exakt och lätt, med rena byten (med bak- och framben samtidigt) mitt emellan två markeringar.

Ett av angivna mönster genomförs enskilt på banan. Följande moment kan ingå: Skritt, trav eller galopp över bom, galoppombyten, stopp, ryggning.

Reining

Westernridningens kanske mest spektakulära gren. Deltagarna rider valfritt mönster en i taget. Domaren har rätt att begära att en deltagare rider om hela eller delar av mönstret.  Följande moment ingår: Galoppfattning, rundown, galoppombyte, rollback, sliding stop, ryggning, spin.

 Ryttaren ska kunna ha full kontroll över hästens alla rörelser. Hästen skall villigt låta sig ridas, med mycket litet eller inget synbart motstånd och skall helt kontrolleras av ryttaren. Varje egen rörelse från hästens sida, skall betraktas som brist på, eller tillfälligt förlust av kontroll och därför ges poängavdrag i förhållande till graden av avvikelse.

Mjukhet, finess, snabbhet och bestämdhet i utförandet av de olika rörelserna, med bibehållande av kontrollerad hastighet premieras.

Kids Riks

Leadline är en show-klass för små barn. En vuxen eller ett äldre barn, minst 16 år, leder hästen i hand (med ledlina) medan barnet som bedöms sitter på hästen och håller i tyglarna. Klassen rangordnas inte.

First ridden är en ridklass för de lite äldre barnen som ännu inte börjat tävla. En vuxen eller ett äldre barn, minst 16 år, skall befinna sig i närheten för att kunna hjälpa till vid behov. Klassen rangordnas inte.

Klädsel är valfri även om matchande klädsel och utrustning mellan häst, ryttare och medhjälpare uppmuntras och ingår i bedömningen av ekipaget. Ett stort leende kan inte heller skada. Sporrar och ridspö är inte tillåtet och ryttaren ska bära hjälm.

Domaren kan komma att ställa enkla frågor som ”vilken färg har din häst”, ”hur länge har du ridit” vilkas svar även kommer att ingå i den totala bedömningen. Hästen skall vara betslad med enkelt tränsbett där tyglarna går direkt från bettet till ryttarens hand. Ledtygel skall fästas i nosgrimman eller annat lämpligt ställe. Hästens sadel är valfri men kommer att ingå i bedömningen av ekipaget. Hingst får ej delta.